Renovering av sittbrunnen

Under ett antal vårar hade jag upptäckt att fukt trängde upp i ena hörnet av sittbrunssargen, på BB-sida. Under flera vårrustningar försökte jag åtgärda skadan men begrep inte riktigt varifrån fukten kom. Våren 2017 fann jag till sist att det enda som återstod för att skona sargen var att riva upp teaken och undersöka ordentligt. Såhär såg sargen ut i januari 2017 då rivningen skulle påbörjas.

Under teaken fann jag orsaken till problemen, en dåligt genomförd renovering för många år sedan. Någon hade lagt teakribbor ovanpå plywood. Plywooden hade i sin tur lagts på en silikonbädd ned mot plasten. Långsamt hade regnvatten trängt ned, förmodligen då nåten åldrats. Eftersom allt låg i en tät bädd av silikon kom inte vattnet undan någonstans, och då plywooden var helt mättad av vatten trängde fukten sig vidare, upp i den intilliggande sargen!

Också i en skarv i “teaklocket” som kröner sargen hade vatten trängt in och givit upphov till skador innan min ägo av båten. Skadan hade hade lagats ganska fult, visserligen länge tätt, men utan någon vidare finish. Detta hade retat mig ganska länge. Nu hade dessutom ny fukt trängt in och började på nytt skada sargen ovanifrån.

 

Inledningsvis siktade jag på att öppna upp de skadade partierna för att låta dessa torka ut, och sedan försöka betsa i rätt ton och sen återuppbygga det tjocka vackra lagret av lack som slipats bort. Dock insåg jag ganska snart att om arbetet skulle bli bra, och dessutom snyggt skulle jag nå bäst resultat om jag avlägsnade ALL fernissa i hela sittbrunnen, för att börja från grunden. Det fick bli så, och det sved i hjärtat att börja avlägsna den oskadda och vackra lacken.

Efter ganska mycket jobb var lacken avlägsnad med varmluftspistol och skarpa, och slipning påbörjades. Här syns tydligt skillnaden mellan de betsade och vackert lackerade luckorna och den renskrapade sittbrunnen i övrigt.

För säkerhets skull lyfte jag även på de främre hörnen, jag ville inte riskera att det gömde sig fukt även under dessa. De visade sig dock vara torra.

Sargen som hade skadats under föregående ägarens tid var delvis lite delaminerad, och jag fick spruta in epoxylim i sprickorna för att stabilisera och motverka ytterligare fuktinträngning (de fick torka ut under några månader först).

Då slipning och limning var färdig vidtog betsning i flera varv.

Jag betsade minst 5 gånger för att få en mörk vacker ton i mahognyn.

Då betsningen gjorts påbörjades lackningsarbetet, steg för steg. De första lagren var kraftigt utspädda, följt av allt högra koncentration av fernissa de påföljande lagren. Jag förde noggran bok över datum och tid för varje lager lack för att undvika att lacka för tätt, det har jag gjort förr och det blir inte bra. Varje lager föregicks av rengöring med T-röd (ta bort pollen, slipdam, insekter etc.), slipning med fint papper och ny rengöring. Lackade sen dessutom med klibbduk. Totalt lade jag 8 lager inför säsongen. Senare under sommaren kunde man se hur lacken blev lite mer ojämn, och jag tolkar det som att det var lösningsmedlen som långsamt dunstade, varpå en del mindre ojämnheter uppstod (lite som apelsinskal). Jag hoppas att detta jämnar ut sig med tiden då jag lägger nya lager på denna nu härdade bas. Tiden hade nu kommit till att börja lägga teakribb. Jag hade underskattat alla beslut som man måste ta, exempelvis vad gäller design. Jag var inte helt nöjd med den tidigare designen, så jag ville ändå passa på att justera lite då jag nu ändå gjorde om så mycket. Skissen ovan slopade jag eftersom jag inte ville ha en skarv mitt i böjen på sargen. Istället fick jag köpa breda bitar teak och såga ut hörndelarna ur. Men jag började med att göra mallar i kartong (nedan).

Kartongmallarna ritade jag av på MDF-skivor av samma tjocklek som teaken (20 mm).

Då jag var nöjd med MDF-prototypen tillverkade jag kopior i teak.

I glasfiberstommen borrades stora hål för att inte låsa in vatten, om läckage uppstår i framtiden.

Här syns hål för dräneringsrören.

Jag fick mycket motion under arbetet, jag sprang upp och ned för stegen, mätte, passade in bitar, ned igen och filade eller sågade, upp igen, för lite, ned igen – så höll det på. I ytterkant på samtliga hörn lade jag 20 mm tjock teak, limmad med särskilt nautiskt lim som ska stå emot det mesta. Jag ville inte ha några skruvar som skall pluggas och som kan läcka. Det är ett experiment, men jag tror på det. Under de smalare ribborna lade jag båtplywood (12 mm + 8 mm teakribb).

Som om inte arbetet med sargen och teaken var nog insåg jag också under arbetets gång att jag borde göra något åt durken och åt den muggiga teak-plywooden som klär sidorna där. De hade gjort sitt.

Här syns i hur dåligt skick inklädnaden var, sannolikt original sedan 1979.

Nya delar fick tillverkas.

Durken fick en uppfräschning, limmades ihop, slipades och oljades in. Jag hoppas tillverka en ny till nästa säsong. Detsamma gäller toftluckorna (nedan) som också behöver bytas ut, men det hann jag inte med 2017.

Innan jag monterade de nya delarna tejpade jag ett skydd över varje avrinningskanal så att inget direkt vatten skulle skölja mot plywooden. Kanske i försiktigaste laget, men det kändes som en enkel åtgärd då jag ändå gjorde det stora jobbet.

Åter till den nylagda teaken! Nu var det dags för nåtning….

Tidsödande tejpning! En särskild tejp från Scotch som inte fäster så hårt att den riskerar att skada fernissan då den tas bort användes.
Nåtningen är ju en kladdig verksamhet, men man har igen att man maskerat ordentligt innan.

Slutligen var hon så klar, åtminstone för säsongen 2017! Luckorna skall göras nya och samtidigt breddas något så att de linjerar med de nylagda partierna. Jag tänkte inte använda några skruvar i luckorna heller, allt för att minimera vatteninträngning. Då tid och pengar finns skall jag också sy ett riktigt bra hamnkapell så att jag kan undvika onödig exponering för väta. Det spar man nog mycket på.